Ålders-kris
Jag satt och läste om lite utbildningar så var en utav dom på 2 år. Då började jag tänka;
"Om jag sparar pengar kanske ett år och sen börjar plugga så är jag alltså klar när jag är 24, Coolt att vara färdigpluggad till nåt i 24 års ålder"
Sen sprack det.
"Men gud jag fyller ju 23 i sommar. Eller? Vänta hur gammal är jag nu... ÅH NEJ JAG ÄR 22. Jag ska fylla 23!!!!!!!!"
Jag vet inte riktigt vad som hände i hjärnan men helt plötsligt som kom jag på att jag är vuxen!
Jag menar när jag var runt 18-20 år (som det fortfarande känns som att jag är) tyckte jag att man var vuxen och "gammal" när man var 23 år och nu är jag där själv.
Holy makarony!
Jag kommer ihåg hur jag tänkte på folk som fortfarande bodde hemma vid 22 års ålder
"Vilka looooosers" tänkte jag.
Haha ja, nu är man en sån själv..
Förstår ni hur jag menar? En dag vaknar man upp och lixom förstår hur gammal man är egentligen.
Jag är inte 18 år längre. Det är inte kul att gå ut på krogen längre.
Jag är inte 19 år längre och längtar tills man får köpa på systemet.
Jag är inte 20 år längre och är så överlycklig över att kunna gå till systemet och köpa vad man vill.
Jag är inte 21 år längre och tror att man är så mogen bara för att man fått gå på systemet ett år.
Jag är 22 och snart 23...
Inte konstigt att det som jag gjorde förr inte lockar längre.
Min perfekta fredags-/lördagskväll är antingen på middag med några vänner och självklart med min pojkvän. God mat, gott vin, många skratt, många intressanta diskussioner och kanske lite dans.
ELLER
Hemma. Man har ätit en god middag, soffan ser väldigt mysig ut och tvn bara spottar ut roliga saker att titta på. Man ligger där i mjukiskläder i pojkvännens famn och bara känner sig så nöjd.
Har jag blivit vuxen?!
Hur ser era perfekta helg-kvällar ut?
Dags att plocka fram rullatorn?
Haha ja men sådär kan jag med känna/tänka emellanåt. Att man är så förbannar vuxen nu då man ser på åldern men att man känner sig som ett "barn" eller ung iaf. Men som min pappa alltid sagt; åldern är bara en siffra, man är inte äldre än man gör sig. =)
Tänk på mig, jag fyller 27 i april!! Snart 30 alltså!! Fy fan, jag kommer ha sån ångest då...
Jag känner precis som dig. Nu är jag förvisso "bara" 21 i år men jag får ofta höra, vilket jag även fått länge, att jag verkar så mycket äldre än mina jämnåriga vilket jag också alltid känt mig. Jag tröttnade på att gå på krogen redan innan jag varit där och nä jag väl kom dig kom jag på att det verkligen inte var roligt.
Mina perfekta hlegkvällar är antingen en trevlig middag med god mat och dryck ihop med vänner eller familj. En film- eller biokväll är heller aldrig fel.
Ibland känner jag mig så fruktansvärdt gammal som inte ser det roliga i studentlivet med fest flera gånger i veckan. Men på samma gång så trivs jag så bra med der jag har och det är ju jag. Att jag då upplevs som mycket äldre än vad jag är gör mig faktiskt inget alls.
Vi kan plocka fram rullatorn ihop. Hihi!
